Dags för panelbyte

Panelen på garageväggen ska bytas och då måste rosorna maka på sig. Jag gick till attack, utrustad med äkta armbågshöga roshandskar, och band ihop rosorna så här snyggt. Tanken är förstås att rosorna ska klättra på fasaden på varsin spaljé, men först ska alltså den gamla fasaden bytas ut. Den är nog inte målad sedan -67 så träet verkar lite trött. 

I övrigt har kvällen ägnats åt hallon. Jag säger det igen, vilket hallonår. Fem liter idag. Snart är frysboxen full…

Annonser

Bokashi i kruka – uppföljning

Förra gången jag bytte bokashihink testade jag att hälla hela satsen i en zinkbalja och fylla på med jord uppepå. Nu har det gått fyra veckor och det är väldigt frodigt i baljan:

De här palettbladen är mycket kraftigare än de som är planterade i vanliga krukor. Ingen lukt har känts heller, så jordlagret (ca 15 cm) måste ha varit tillräckligt tjockt även om det kändes väl tunt.

Det mest fantastiska är att jag inte har behövt vattna en enda gång. Det lilla regn som kommit i sommar har räckt. Bokashin är uppenbarligen fantastiskt fukthållande. På det hela taget ett lyckat experiment som jag kommer att upprepa nästa år.

Samplantering av pelargoner

Det är bara att bejaka och vara glad: Pelargoner är det enda jag förmår hålla levande på terrassen under en solig sommar. Varma dagar som den här så trivs de, man riktigt ser hur de sträcker ut grenarna och njuter. 

De tre gigantiska krukorna av plast ska se ut som rotting fast ingen skulle gå på det ens i kolmörker. Här är det pelargonfest med fyra fem sorter i varje kruka. I doftpelargonkrukan tävlar mimosa, citron och tallbarr om att dofta mest och godast. Hängpelargonen ‘Stellena Pink’ slänger sig utför krukkanten och den röda rosenknoppspelargonen visar stolt upp sina blomknippen. 

I pelargonhyllan står de fem som fått egna krukor. Jag gillar verkligen ‘Tango’-serien, den rosa varianten ser man i mitten på övre hyllan. Blomvilliga och lättövervintrade, mer kräver jag inte.

 Mrs Pollock, min första pelargonkärlek, har blivit rätt många vid det här laget. Hon är så underbart vacker i sitt brokiga bladverk. Sen kommer blomman och alltihop skär sig. Man får titta en extra gång för att vara säker på att man såg rätt. Den damen gör sig bäst utan accessoarer kan man säga…

Vilket hallonår

Nu lyser det rött i hallonhäcken. Våra trettio löpmeter hallon har sällan gett så bra utdelning.

Hallonodlingen fick vi, som så mycket annat, ärva från Dagny. Det var alltså damen som ägde huset innan oss. 

Det fina med de här hallonen är att de håller formen så bra när man fryser dem. De är fasta i konsistensen, och tar man dem från frysen och stoppar i en drink så behåller de formen. Det är bara det att ingen kan dricka så många drinkar att det går åt 30 liter hallon…

En vecka utan robotgräsklippare

Vi har varit bortresta en vecka och valde att stänga av vår trogne Shaun då han ibland kör fast, särskilt om det regnar. När vi kom hem körde vi igång honom och han började jobba som om inget hade hänt. Men nog ser man vilken stor nytta han gör för vår gräsmatta! 

För övrigt var det härligt att komma hem och se hur mycket som har hänt. Det är nyttigt att vara borta ett tag ibland, för att få upp ögonen för hur mycket det egentligen växer. 

Uppfarten som försvann

När vi flyttade in i huset fanns en grusad uppfart som rymde fyra bilar i bredd. Den stooora öppningen mot gatan släppte ut all trivsel och energi från tomten, typiskt dålig feng shui. På fotot från 2010 ser man hur vi börjat skrapa bort gruset för att förbereda för en plantering. 

Vi tog in en firma som gjorde grävning och plattsättning.

Och så här blev det när det var klart. Kolla in de små spinkiga häckplantorna och glanskörsbärets taniga grenar. Det här var alltså fem år sedan. Och nu ser det ut så här: