Aronia – rubinröd doldis

Förra året gjorde jag likör på aroniabär. Den fick en mycket märklig, lite fadd smak. I receptet stod det att den blev bäst efter lagring så jag ställde ner flaskorna i matkällaren och glömde bort dem. Tills idag. 

När aroniabären fått några frostknäppar är de redo att plockas, har jag läst. När jag kom hem i eftermiddags talade busken till mig och sa: Gör saft av mig ikväll. Klart jag lystrade. 

Vilken saftmakarfest det blev! Aronia har tydligen ett extremt kraftfullt färgämne. De diskmaskinsknapparna blir aldrig sig själva igen. Men saften blev god.

Och likören? När jag blivit påmind om dess existens gick jag ner och hämtade upp den ur källarens mörker. Och hå hå ja ja, så ska man ha det en måndag i november! 

Den vällagrade likören. Djupröd, kraftfullt fruktig utan att vara inställsam. En likör för den hårt arbetande modern! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s