Syrup med mynta och blad från svarta vinbär

Sommarens mest läskande dryck är denna. En syrup, dvs ett saftkoncentrat, på mynta och svart vinbärsblad.

100 gram blad från grönmynta och svarta vinbär

1 liter kokande vatten

1 kg strösocker

100 gram blad kanske låter lite, men det är rätt så mycket sett till både volym och smak. Lägg bladen i en kastrull tillsammans med sockret, häll över kokande vatten. Rör om då och då tills sockret har löst sig. Lägg på locket och låt svalna i rumstemperatur. Ställ sedan in i kylskåpet och låt vila en dag eller två. Sila av bladen. Koka upp syrupen och låt koka ett par minuter.

Jag fryser in syrupen i små behållare (0,6 dl), som blir lagom till att blanda en kanna dryck. En annan idé kunde vara att frysa in som istärningar, varje isbit bör räcka till ungefär ett stort glas. 

När drycken ska avnjutas spädes syrupen med vatten och pressad citron eller lime till önskad syrlighet. Här får man prova sig fram. Kombinationen av syrlighet, sötma och fräschören från myntan är oslagbar. 

En fördel med att blanda med fryst syrup är att drycken automatiskt blir iskall under en säsong när kranvattnet är några grader för varmt för att klassas som iskallt. 

Bästa storkoket

Bästa storkoket är inte ens ett kok, utan en ugnsrätt: Delizie!

Färska lasagneplattor, hyvlad squash, hyvlad ost och skivad kokt skinka rullas ihop till rullar. Varje rulle delad i tre stubbar som ställs tätt i en långpanna.

Över härligheten hälls rejält med grädde och tomatsås, som hettats upp tillsammans i en kastrull. Strö över lite gammal ost. Gratinera i ugn i ca 30 min. Yum!

Gammal ost, förresten, det är ju en resurs. Alla gamla ostkanter som blivit över i ostkupan fryser jag in och sparar till nästa gång något ska gratineras.

Jag vet inte om det bara är i vår butik som den kokta skinkan ofta säljs till halva priset på grund av kort datum? Jag skulle inte köpa en charkuteriprodukt på sista förbrukningsdag för att äta den utan uppvärmning. Genom att laga skinkan i ugn känns det helt ok och dessutom klimatsmart. Är det något jag ogillar så är det att se kött förfaras.

Plommon- och lingonsherry!

Skål! Här är årets första vin. Ursäkta den skakiga bilden, den är tagen i stundens hetta. Otroligt vad gott det kan bli med hemskördade frukter och bär, jäst, socker och tid.

Det här vinet blev sötare än vad man tänker sig en sherry från systemet. Mycket tydlig plommonsmak, betydligt mindre genomslag av lingon. Det var ju också mindre lingon än plommon i grundmäsken, kanske två kilo. 

Den långa tiden i jäshink i vår svala källare har lett till att det inte finns någon som helst rest av jästsmak i vinet. Det har också klarnat riktigt fint av sig självt. Det är ju en avvägning det där, att använda klarningsmedel eller ej, men här beslöt vi att det inte behövdes. 

En stolt samling soldater

…i vinets underbara tjänst! Nu är det dags (har nog varit dags ett tag om sanningen ska fram) att buteljera årets viner. Först på tur är plommon- och lingonsherryn, därefter blåbärs- och vinbärsmadeiran. 

Se så förväntansfulla de står i badkaret, fyllda med ljummet vatten och desinficeringsmedel. Någon av de närmaste dagarna kommer de att fyllas med ädlare droppar.