Kreativ redan som krusbärskart

En nostalgisk återträff blev det när jag gick igenom lådan med mina gamla klippdockor. Det var nog ungefär fyrtio olika dockor, klippta ur veckotidningar eller egenhändigt ritade.

Varje docka hade förstås en hel kollektion av kläder. Se bara den rockiga utstyrseln i rött och svart eller den eleganta klänningen.

Vissa dockor hade jag sorterat ihop familjevis i kuvert. Där låg bland andra familjen Höök, familjen Berggren och familjen McWhite/Johnsson. Antar att det var Erik och Maj-Britt som var föräldrarna, och Sandra och Donny som var barnen i familjen. Namnet Donny inspirerat av New kids on the block månne? 

En zero-waste-utmaning

Hur lite avfall kan man slänga i behållaren för brännbart egentligen? Under en månad har jag fört bok över vad som hamnat där. Jag besparar er upplevelsen av att se det på bild, men här kommer listan:

  • En träkant från en rund brieost-förpackning
  • Två par uttjänta strumpor
  • Ett sprucket lock till en barnmugg
  • Trött gummiband 
  • Uttjänt diskborste
  • Sugrör från festis
  • Ett antal tuggade tuggummin
  • Använda plåster
  • Trasiga nylonstrumpor
  • Torkad leklera 
  • Pinnar från barnens godisklubbor
  • Bandage från blodcentralen 
  • Fönsterkuvert 
  • Några vinkorkar
  • Glasspinnar

      Undantagna från listan är engångsblöjorna som tvååringen gör av med. De känns lite som en parentes i livet, som snart är över. Om jag fick göra om en sak i mitt föräldraskap skulle det vara att ha köpt tygblöjor till första barnet och sedan fortsatt med det till alla tre. Hur mycket pengar och miljö hade vi inte sparat då…

      Hemma bäst

      Efter en jobbvecka i Kina med trafikstockningar, formklippta häckar vid vägkanterna och anlagda, finputsade parker, är det skönt att komma hem till sin egen oas. 

      Silveraxets doft välkomnar mig på långt håll. Doften från denna jätte (i år över 1,5 meter hög) är väl värd att vänta på. Några år har den inte hunnit blomma, men i år verkar den väldigt nöjd med livet. 

      Kärleksörten däremot är lika pålitlig varje år, liksom sparrisen. 

      Astrar, höstanemon och trefliksrudbeckia är som finast nu. Dahliorna sjunger på sista versen, men det är en praktfull aria minsann. 

      Tack 2016, det har varit en ära att få genomleva detta trädgårdsår! 

      Lärdomar från äppelmustning hemma 

      Efter några mustningar har vi lärt oss vad man ska och inte ska göra:

      Det här är ett arbete som passar alla åldrar! 

      Skruven som pressar ner locket ger hemska fläckar på kläder och händer om man rör i den. Den är smord med olja för att glida lätt i gängningen.

      Getingar älskar must!

      Det är smart att hålla till på gräsmattan, då eventuellt spill och skröfs bara kan krattas ut. Garagets golvsil satte snabbt igen av äppelrester när vi höll till inomhus.

      Det är smart att hålla till i närheten av en trädgårdsslang. På så sätt kan man spola rent vid behov, samt tvätta utrustningen efteråt.

      Om man har fula äpplen och måste skära upp dem för att kolla efter mask etc, så är det bäst att bara göra i ordning en tiolitershink åt gången. Uppskurna äpplen oxiderar ju snabbt och musten blir mörk och trist i färgen. Likaså är det viktigt att ta de finfördelade äpplena direkt från äppelrivaren till pressafruttan så att bitarna inte hinner mörkna.

      Goda äpplen ger godast must. Lagom sötma och lagom syra är hemligheten. Mjöliga äpplen göre sig inte besvär.