Vissa dagar…

…är fulla av stök, krav och flagnande målarfärg. Då vill jag bara flytta till en lägenhet med minimalt underhållsbehov.

Men andra dagar…

…står jag under ett äppelträd och tittar ut över en sammetsgrön gräsmatta och vill inte vara någon annanstans.

Annonser

Trädgårdsrunda

Eftermiddagen gav tid för en liten runda på tomten. Mogna björnbär sysselsatte Teo en lång stund.

Grönkålen och persiljan klär varandra riktigt fint.

Dagnyrosor i sällskap med en mörkbladig smällspirea. Rosorna kallat vi dagnyrosor eftersom de stod framför huset när vi köpte det, och tant Dagny måste ha planterat dem där.

En ny rabatt har jag också grävt. Här ska det stå ett päronträd i mitten omgivet av lite trevliga marktäckare och med en häck av idegran som fond.

För tillfället har jag bara evakuerat lite blandade buskar här. Vi får se hur länge de blir kvar.

Fönsterlampa

Efter åtta år i värsta solläget hade den gamla fönsterlampan tappat färgen.

Femton kronor gav jag för en riktigt ful lampskärm. Svår att klä av var den också. Tyg och band var både limmade och fastsydda. Den som klädde skärmen på femtiotalet (?) måste ha satt en ära i ett väl genomfört arbete.

Jag är en inte fullt lika noggrann person. En tygstuv syddes ihop till en cylinder med kanaler uppe och nere. Sedan drog jag igenom två persiennsnören och drog åt så att tyget rynkade sig lite snyggt uppe och nere. Två knutar senare var lampan klar.

Man stretar på…

Vardagen är här igen och som vanligt blir jag chockad av tempot. Det blir bara tid för lite småfix mitt i vardagsstretandet.

Min barndoms säng tar plats i Teos rum och ska fungera som gästsäng.

Röda vinbär från frysen blir till en söt och knallröd gelé. Jag lät nog vinbären mogna någon vecka för länge, för den här gelén smakar mer som godis vilket barnen snabbt upptäckte.

Sparrisplantorna har växt till sig under sommaren, och flyttas nu till sin permanenta plats i odlingslådan bakom plommonträdet.

Presentask för något riktigt fint

En vacker tvålask med härlig doft blev till en presentask.

Asken hade en tryckknapp och en flärp som satt stadigt och fint, så de fick sitta kvar. Hela askens färgtema anpassades till den mörkbrunlila färgen.

Asken är gjord för att se ut som en bok när den står på högkant. Man kan säkert använda den för att gömma något värdefullt i en välfylld bokhylla. Nu är ju vi flitiga bibliotekskunder och saknar bokhylla så asken får nog bli en present ändå.