Bästa storkoket

Bästa storkoket är inte ens ett kok, utan en ugnsrätt: Delizie!

Färska lasagneplattor, hyvlad squash, hyvlad ost och skivad kokt skinka rullas ihop till rullar. Varje rulle delad i tre stubbar som ställs tätt i en långpanna.

Över härligheten hälls rejält med grädde och tomatsås, som hettats upp tillsammans i en kastrull. Strö över lite gammal ost. Gratinera i ugn i ca 30 min. Yum!

Gammal ost, förresten, det är ju en resurs. Alla gamla ostkanter som blivit över i ostkupan fryser jag in och sparar till nästa gång något ska gratineras.

Jag vet inte om det bara är i vår butik som den kokta skinkan ofta säljs till halva priset på grund av kort datum? Jag skulle inte köpa en charkuteriprodukt på sista förbrukningsdag för att äta den utan uppvärmning. Genom att laga skinkan i ugn känns det helt ok och dessutom klimatsmart. Är det något jag ogillar så är det att se kött förfaras.

Gödsla gräsmattan utan regn

Det står ju på förpackningen att man kan gödsla med Algomin även i solsken. Det som de inte upplyser om är att kornen ligger på gräset och pulvriseras, det vita pulvret fastnar på skorna, dras in och hamnat till slut överallt i hemmet. 

Det skulle ju regna, rejält till och med, när jag tog ut min strollervagn. Dosering 6, precis som vanligt. Men vädergudarna hade nog inte sett vädret just den här dagen. Det kom ju inget regn. 

Ett bra tag jobbade jag på med ett konstgjort regn genom att använda duschfunktionen på vattenslangen. Det hände ingenting. Betänk nu att vi har över 600 kvadratmeter gräsmatta. Här krävs en metod som fungerar. Lösningen visade sig vara: Koncentrerad stråle från vattenslangen. En långsam promenad över gräsmattan, flytta strålen en bit i taget. Kornen, som blivit porösa av daggen och duschandet, löstes upp och försvann direkt. 

Nästa år ska jag inte lita på väderprognosen som lovar regn, utan vänta tills skyfallet faktiskt kommer. Och så vet jag att den koncentrerade strålen räddar mig i värsta fall. 

Roboten Rob har flyttat in

Om roboten Shaun har gjort trädgårdstillvaron lättare, så tror jag att roboten Rob kommer att göra susen för barfotalivet inomhus. Rob är en i-Robot Roomba 785 som precis har flyttat in hos oss. 

Varannan måndag har vi ju Hemfrid. Då utgår jag från att det blir helt rent. Rob flyttade in på onsdagen och premiärkörde i köket och hallen. Det här är alltså två dygns golvskräp i bara två rum.  Var kommer allt ifrån?
Du kommer att få jobba hårt här, kompis! 

Månadens bild: Maj

På studieresa i det gröna Paris, måste månadens bild förstås bli några bilder härifrån. 

Jardin alpin, som är en del av Jardin des plantes (botaniska trädgården), var en angenäm bekantskap. Så stilla och skönt mitt i storstadsbruset. 

Jag besökte parken tidigt på förmiddagen, när det var få besökare, svalt och väldigt frodigt. 

Mitt jobb som strateg åt tekniska nämnden bjuder på en hel del utmaningar. Arga invånare, svåra målkonflikter. Den här studieresan har bjudit på upplevelser och en massa blomsterdoft istället. 

Totalt under resan har vi besökt tolv parisiska parker på två och en halv dag. Mer än 40 000 steg har det blivit. 

I utkanten av den botaniska trädgården fanns en spiralformad idegranslabyrint. Här och var i labyrinten fanns smitvägar i barnstorlek. Jag blev riktigt sugen på att prova, men hade tyvärr vita byxor så det gick inte…

Ny placering av odlingslådor

De två stickling-lådorna som stod vid tomtgränsen fick maka på sig för den nya häcken.

Nu har de fått en ny placering, i den omöjliga lilla slänten mitt på tomten. I den här slänten har robotklipparen Shaun kört fast oräkneliga gånger. Nu ska han inte köra här mer, för nu ska här odlas i lådor. 

Jag grävde helt enkelt ut och gjorde plats för lådorna. En del av jorden som fanns under grässvålen lade jag tillbaka i lådorna, blandad med bokashi, vanlig kompost, kogödsel och lite lövkompost som jag haft i säckar. Men konstigt nog blev det en massa jord kvar. Är inte det märkligt, när man tagit bort grässvålen (som säkert är fem cm tjock) och dessutom bygger upp jordmängden med hjälp av lådor, så blir det ändå jord över. Var kom den ifrån, liksom? 

Som tur var hade jag satt igång ett annat grävprojekt parallellt, där jorden kunde dumpas. Återkommer till det! 

Här har jag i alla fall planterat grönkål, svartkål, persilja, rödbetor och sockerärter. Efter många års planterande vet man vad som går åt och inte. Sallat äter vi inte upp, inte heller rädisor eller asiatiska blad. Bättre att satsa allt krut på favoriterna! 

Virkad ampel

Egentligen är det väl inte en virkad ampel, utan en ampel knuten av luftmask-trådar. 

Fem stycken ca 110 cm långa luftmasktrådar blir en ampel för en liten kruka. Jag trär alla trådar genom en gardinring av plast. Trådarna knyts ihop med sig själva, med grannen och därefter med sig själva igen. Alla trådar knyts ihop och bildar botten. Jag väljer en lätt kruka, en i tunn plast, eftersom jorden och växten väger en del. 

Det här var ett jätteenkelt pyssel, finns ingen anledning att någonsin köpa en ampel igen. Nästa gång jag gör en ampel ska jag inte vara så snål med längden på snörena.  Runt 170 cm tror jag man ska ha för att ampeln ska hänga lagom långt ner i fönstret. Nu fick jag lov att skarva med en förlängning ovanför ringen.