Julkort med gördel

Nu skapas det hej vilt i det krusbärska hemmet. Kort med gördel till en julkortsfinsmakare.

Vecklar man ut kortet kommer en liten tomte fram och önskar god jul.

Annonser

Vintervila

Inte vilar de ännu, pellisarna. De står i garaget och ser jättepigga ut.

Två lysrör och ett hammockstativ, där ryms så där tjugo krukor.

Sen finns det två källarfönster också. Det känns lite fint att ha alla dessa små vänner som troget väntar in våren. Allt de kräver är en liten skvätt vatten då och då. Som ett ljust och svalt ide, låter rätt skönt tycker jag.

Utrymme för kreativitet

Jag behöver kreativt utrymme. Ja, det fysiska utrymmet har jag, det är tiden det kommer an på. Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag om mitt eget behov av att skapa. Fippla, pilla, vika, rimma, snöra, smeta och tråckla.

Jag har tackat ja till ett uppdrag som under ett par månader kommer att kräva mycket jobb. Väl medveten om att det är det kreativa utrymmet som kommer att minska. Och så blir det jul snart också, kreativitetens kanske främsta högtid.

Räddningen är timmen mellan 21 och 22, när alla barn har lagt sig. Då kan det till exempel bli tid för årets första julkort.

En julkrans av utstansade snöstjärnor, vilket pill. Om jag ska göra sådär tjugo kort så får jag speeda upp lite.

Oktobersaft

Årets sista saftkok på färska nyplockade bär. Färgtemat är svart.

Björnbär, aronia och fläderbär.

Det har varit makalöst fint väder några dagar nu, nästan sommar i luften. Inte konstigt att bären skärper till sig och levererar trots att vi är halvvägs in i oktober.

Saften gör jag på enklaste sättet när det handlar om en liten sats. Kokar bär och vatten i kastrull tills bären kokat sönder, låter saften självrinna genom duk. Sockrar och kokar upp igen. Förvarar i frys.

Pimpa din müsli

Teo och jag gjorde müsli. Jag räknade ut att jag gjort müsli ungefär 100 gånger sedan vi började 2005. Man ledsnar aldrig på den sköna känslan när händerna knådar ihop gryn, frön, olja och vatten till en fuktig massa. Doften vid rostning är också svår att tröttna på.

Vi brukar ha i ett par deciliter russin efter rostning för att det är gott och vackert. Men nu var russinen nästan slut. En snabb sökning i skafferiet gav utdelning: strössel!

Mmm, så dekorativt med pärlor i müslin. Frukosten förvandlas till en glamourös stund.