Hinderbana i trädgården

Fyraåringens barnkalas bjöd på en hinderbana byggd av sådant som fanns hemma i trädgård och förråd. Följ med på en tur:

Balansgång på bred planka som lagts uppe på några tegelstenar som blev över från ett bygge.

Vidare fick man ”gå på lina” längs en ringlande trädgårdsslang och två slingriga hopprep till:

…ett rockringshinder. Kryp genom ringarna, klättra över kopparbaljan och vidare till blomlådorna.

Här kunde man välja att gå på blomlådorna eller att hoppa över dem. Efter det trampstenar av samma typ som vi har runt planteringsbänkarna.

Tramp genom gamla cykelfälgar, över läskbacken och under de tre växtstöden som stuckits fast i gräsmattan.

Avslutningsvis en balansgång på sicksackbrädor.

Hela gänget fyraåringar balanserade och skuttade många varv. När kalaset var slut tog det ungefär en kvart att bära bort allt igen.

Annonser

Familjeträdet

Vi har ett familjeträd med många sorters äpplen på, som verkar vara inympade på ett redan vuxet träd. Grundsorten är ‘Melon’ och de inympade sorterna är bland annat ‘Ingrid Marie’ och ‘Aroma’.

Det ser lite lustigt ut när stora ljusgröna äpplen hänger kvist vid kvist med små mörkröda.

Det här med ympning verkar ju lattjo. Jag funderar på om det kan vara värt att låta ympa några kvistar från vårt fantastiska plommonträd som är en helt egen sort.


Trädet är gammalt och kommer nog inte att stå så väldigt många år till. Kanske går det att få frukten att leva vidare på en ny stam… Det tål att tänkas på inför nästa säsong.

Vardagsbea

Lina gör alltid bra matkassar men vissa rätter går mer till historien än andra. Jag säger bara: Vardagsbea.

En bild på en lunchportion i plastlåda gör inte såsen rättvisa…

Smält 1 msk smör med 1,5 msk vetemjöl i en kastrull. Vispa ner 3 dl mjölk, 1 smulad grönsaksbuljongtärning och 2 tsk torkad dragon. Peppra efter smak. Ta av från värmen och rör ner 1 dl gräddfil i såsen. Det här blir en ny vardagsfavorit.

Sensommar i täppan

Rudbeckia ‘Sahara’ gör sig fint tillsammans med dahlian ‘Arabian nights’

Så mycket frukt. Komposten börjar dofta som det bästa vinbryggeri när hundratals kilo mogna äpplen jäser.

Äppelträdet, formerly known as Cox, numera okänd sort, har blivit beskuret i den klassiska parasollformen. Vad jag älskar dessa träd!

Butternutpumpan växer fint och slingrar fast allt löst som finns i närheten. Några pumpor är snart skördeklara.

Ny kortinspiration

Några nya papper gör alltid att skaparlusten tänds. Även om papperen köptes i en fyndlåda och säkert är förrförra årets. När man är en idog scrappare som hållit på i snart femton år så flyter årsmodellerna liksom ihop och blir inte lika viktiga. Det är färger och former som spelar roll, inte att vara först med en pappersserie.

Två pastelliga kort blev det denna gång. Sicksackvikningen på det högra kortet limmade jag ihop och sedan fick den ligga i press över natten för att bli platt nog att montera på kortet.

Gul plommonsaft

Plommon plommon. Plommon faller framför ögonen när jag blundar. Ungefär som i ungdomens dagar när jag spelat före mycket tetris och bitarna hemsökte mig efter läggdags.

De ser nog så harmlösa ut där de hänger på grenen, men de är lömska de små liven. Trädet slår alla rekord i år. Plommonen faller i drivor. När det blåste häromdagen plockade jag 40 liter fallfrukt på ett par timmar.

Med så mycket plommon är det läge för saftkok. Plommonsaft kändes först lite otippat. Jag trodde att den skulle bli sliskig och fadd i smaken. Kokade två satser, en med enbart plommon och en med plommon och lite hallon för färgens skull. Hela saftmajan fylldes med frukt och gav då ungefär 2,5 liter ångad saft per sats. Till detta ungefär 1 kg socker per sats. Saften fick en väldigt fin plommonsmak. Inget av skalbeskan kom med i saften, däremot en fin syra från skalen.

Sammanfattningsvis en trevlig utökning av plommonrepertoaren!