Årets odlingsexperiment

Den här sommaren deltar jag i Riksförbundet Svensk Trädgårds odlingsexperiment som går ut på att jämföra Blomstra med urin som gödselmedel. Uppdraget är att odla tre likadana plantor, jag har valt tomaten Sungold som vi verkligen gillade förra året. En planta gödslas med Blomstra, en med urin och en får inget gödsel alls.

Försöket inleddes den 14 maj när jag planterade de tre små tomatplantorna i varsin likadan kruka.

Plantorna köpte jag på Prästgårdens handelsträdgård i Kolbäck.

Den första tiden fick tomaterna bo vid den varma husväggen.

Den 1 juni flyttade plantorna till sin supersoliga plats på terrassen. Här har de sol hela dagen.

Så här fina har plantorna blivit den 23 juni. Än så länge syns ingen skillnad mellan de olika gödselvarianterna. Den till vänster är Blomstra, i mitten urin och till höger gödselfritt.

Tre kontroller ingår under sommaren. Då bedöms plantorna utifrån ett formulär. Mina resultat visar på att Blomstra-plantan och urin-plantan är likvärdiga, men kontrollplantan tappar i bladfärg och den sätter inte lika mycket frukt som de andra två.

Jag är ju en inbiten guldvattnare, så det var skönt att få bekräftat att det står sig bra mot ett köpt gödselmedel. Eget kiss är guld värt!

Tyvärr råkade jag ut för ett mobiltelefon-haveri under sensommaren, och mina senaste foton försvann in i evigheten, därför finns inga bilder på plantorna från kontrolltillfällena.

Så här vackra blev i alla fall tomaterna. Det syns ingen skillnad i gul färg mellan kontrollplantan och de som fått gödsel. Däremot tyckte barnen att kontrollplantans tomater var godare, de gödslade plantorna gav tomater med en mycket intensiv, nästan lite stickig smak. Nu avslutar jag experimentet. Vetenskap och goda tomater samtidigt, det känns som en bra kombo!

Sy en regnbågskasse

Dottern fick med sig en härligt färgglad tygkasse efter en shoppingtur på Tgr i somras. Det var en pride-kasse. Tyvärr höll den inte färgen efter tvätt, regnbågen såg grå och muggig ut. Men jag hade fått smak för regnbågsränderna och kunde inte släppa tanken på kassen. Fram med symaskinen.

Som tur var hade jag kraftigt bomullstyg i de rätta färgerna efter att jag sytt bebis-tygklossar. Jag klippte och sicksackade sex lika långa och breda tygremsor.

ROGGBIV, röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett, den ramsan minns vi väl alla från skolan? Fast nu blev det bara ROGGBC då jag hade cerist tyg istället för indigo och violett.

Det randiga tygstycket sydde jag ihop kortsida mot kortsida. Detta blir kassens fyra sidor. Ett foder av gult lakanstyg klipps till utifrån storleken på påsen. Fodret sys fast räta mot räta med påsen, samtidigt som två handtag sys fast mellan de två tyglagren. När den bottenlösa påsen sedan vänds rätt hamnar handtagen rätt.

Sist klipps en botten till och sys fast. Det var så roligt att jag blev tvungen att sy en till. En påse i A4-format till körnoterna och en påse i matlådestorlek till den medhavda jobblunchen.

Trotjänarna

Det finns en del växter som bara lever. Kommer tillbaka år efter år, sprider sig mer eller mindre villigt.

Stjärnflocka. Finns inget negativt att säga om denna, den perfekta perennen!

Fylld akleja. Frösår sig men är lätt att rensa bort.

Jättedaggkåpa. Sprider sig kraftfullt, kan konkurrera ut svagare grannar.

Kärleksört. En annan perfekt perenn, blommar i rosa på hösten.

Kaukasiskt fetblad. Marktäckare för torra ställen.

Lammöra. Tacksam marktäckare.

Silverarv. Sprider sig gärna, men man förlåter den då den har vackert bladverk och vita söta blommor.

Stenkyndel. Doften!

Gräslök. Har inte hjärta att rensa bort alla ur gruset.

Höstsilverax. Höstens primadonna med maffiga ljusrosa blomspiror som doftar ljuvligt.

Flocknäva. Latmansträdgårdens marktäckare som gärna konkurrerar ut grannarna med sin växtkraft.

Alunrot. Ytterligare en perfekt perenn, vackra mörka blad som står snyggt mot grönskan.

Till sist funkia, både brokbladig…

…och enfärgad. Det blir den sista perfekta perennen, så frodig och elegant.

Hoppas att jag har många trotjänare kvar att upptäcka. Det är ju ungefär 600 kvadratmeter gräsmatta kvar på vår tomt, så de får plats…

Trädgårdsenergi

De senaste veckorna har jag njutit av att ha en del trädgårdsenergi efter en vinter av svårartad energilöshet.

Så kom det sig att den gamla grusfontänpumpen fick komma i arbete efter flera år på hyllan.

På farstukvisten under tak placerades en nyinköpt hängstol i sällskap av en riktigt fin urna som jag spanat på länge men inte unnat mig. Höganäskruset har jag ärvt och inte riktigt kommit på vad man ska ha det till. Men det var innan jag kom på att det kunde agera underrede till ett litet drinkbord.

Jag plockade med mig en bunt med salixskott från svärföräldrarnas promenadstig. Efter att det planterades energiskog ute på åkrarna nedanför deras hus finns det vild salix i överflöd i dikeskanterna.

En glad röd cykel på väg över idegranshäcken.

I skuggrabatten bakom lekstugan har jag kompletterat med några nya sorter av alunrot som verkar trivas riktigt bra där. Den gångna vintern hade alla tre sorterna som stod där klarat att övervintra, så nu vågade jag köpa några till.

På terrassen

I år är det ovanligt frodigt på terrassen. Det är som om växterna vill ta igen förra årets torr-flopp.

De tre frigolitkrukorna med funkia bara exploderade från knoppar till yvigt fluff.

Flocknävan är ju pålitligt grön och låter man bara bli att röra vid den så håller den sin otäcka doft för sig själv också. I den högre krukan är det en plymspirea från min farmors barndomshem. Känns fint att se den återkomma år efter år här hos mig och veta att dess klon står på gårdsplanen i Tvärån.

Underbara taggfria klätterrosen Lykkefund växer in på terrassen från baksidan av huset. Den är alltså planterad en våning ner från terrassen, och väller upp genom spaljén på det här generösa sättet.

Kompostkvarnens lov

Bara den som haft en kompostkvarn och en jättestor hög med grenar förstår min känsla av förväntan.

När grannarna tog ner en gigantisk rönn var jag kvickt där och lade beslag på alla grenar med en diameter under 4 cm (kompostkvarnens maxmått). De blev glatt förvånade över att bli av med riset utan att åka två vändor till tippen. Och jag blev glad över att få så fint material att flisa.

Tyvärr blev det som det ofta blir med flistugg: Mängden färdig flis blev inte så stor även om det kändes som mycket ris från början. Totalt knappt två timmar tog det att flisa ner hela högen, och då blev det inte mer än så här…

Tur då att jag har en lika stor hög till, som ligger på ett annat ställe på tomten!

En måste-ha-bok

Nu har den kommit, årets bok:

Det är en must have-situation. Beställer direkt!

Omas

Jag råkade på ett litet omas i trädgården på årets första utedag.

Ett omas (uttal o:mas, som Thomas) är en röra eller oreda. ”Vilket omas” kan man utbrista när man kommer in i en snårig skog. Och det var precis så det kändes när jag kom ut till rabatten och återsåg den efter vintern.

Jag säger återsåg, eftersom trädgården vintertid mest är något vi ser genom köksfönstret. Härligt att se en rugge av snödroppar som hälsade den lilla marssolen välkommen.

Stortag

Två kort blev det av ett hopplöst lila ark som aldrig skulle gå att matcha med något foto.

Samtidigt passade jag på att göra ett stortag och sortera alla spillbitar. Det är roligt att gå igenom spillbitarna och se ett helt scrapparliv passera.

Stortag är för övrigt ett användbart ord från min barndom. ”Jo, jag gjorde ett stortag och städade förrådet”. Det används när man klarat av en avsevärd arbetsinsats.

8 lärdomar efter en vecka som vegan

Jag äter vanligtvis en blandad kost med både rött kött, kyckling, fisk och vegetariska rätter på menyn. Jag skulle kategorisera mig som köttätare, vissa veckor flexitarian, men med en ständig önskan om att äta mer vegetariskt. Då övriga familjen inte när samma önskan har jag gillat läget. Jag äter falukorv när så bjuds, och försöker på olika sätt få in mer grönsaker i våra vanliga rätter.

Photo by Julia on Pexels.com

En dag kom elvaåriga dottern och berättade att hon ville bli vegan. Jag misstänkte att hon kanske inte tänkt igenom detta fullt ut, så jag föreslog att vi skulle testa med en vegansk vecka. Nu är denna vecka genomförd och den har gett mig massor av energi och många insikter:

1. Jag mår bättre. Min oroliga mage lugnade ner sig direkt av den veganska kosten. Vissa dagar var jag hungrigare än vanligt och det var ganska skönt faktiskt, så här efter julfrosserierna. Jag hade energi att göra saker på kvällarna och förmådde dessutom vara riktigt trevlig mot familjen därhemma, något som inte alltid är fallet när jag haft en fullspäckad arbetsdag.
2. Nya ögon i affären. Jag har upptäckt flera hyllor i affären som jag tidigare bara gått förbi. Vilken mångfald av produkter det finns. Med ens är det nästan roligt att veckohandla.
3. Tillvaron blir en jakt på protein. Det gäller att hela tiden bevaka så att man får i sig protein. Många recept ser goda ut men när man granskar innehållet så är det mest kolhydrater.
4. Köttnormen lever och jag är en del av den. Jag märker själv hur vi pratar om ”vanlig mat”, alltså köttmat, här hemma. På restauranger är det vegetariska ett ”alternativ”, och det veganska många gånger knappt ens det.
5. Mat är politik. Det är svårt att prata om att man valt att äta veganskt utan att det kommer upp frågor om ideologi eller politiska motiv. Många är väldigt övertygade antingen om veganismens förträfflighet eller om det motsatta. Intressant att ett val att äta grönsaksbaserat överhuvudtaget kan provocera, med tanke på alla fördelar det ger för individen och planeten.
6. Det är smöret som gör’et. Jag kan utan problem ersätta mjölken med havredryck och crème fraichen med imat. Men bregott på mackan är faktiskt mycket godare än vegan-alternativen. Så skönt att jag själv kan välja utan att det blir en massa principer. Man kan ha mjölkbaserat smör och havredryck i samma kundvagn, det är jag numer övertygad om för jag har provat.
7. Ost, ägg och mjölkchoklad. Vissa saker är svårare än andra att avstå från. I mitt fall är det inga problem alls att avstå från kött. Men ett liv utan halloumi eller Marabou Frukt och mandel är faktiskt svårt att tänka sig. Nyttigt att testa en vegansk vecka för att se vad man verkligen saknar.
8. Flexi-veganism? Precis som man kan vara flexitarian så tänker jag att man måste kunna vara flexi-vegan? Eller blir man kanske flexigan? Jag vill gärna äta veganskt även framöver, men kan äta det mesta med god aptit om det bjuds. Det känns så skönt att jag liksom äger hela paletten av smaker och konsistenser. Det egenstyckade lammet från Balsta gård får finnas sida vid sida med anammas formbara sojafärs.

Jag är så tacksam mot Nike för att hon initierade detta experiment. Det var både roligt och lärorikt, och det var bara början…